I den känsliga åldern mellan barn och tonåring hade jag ett stort intresse:
Arne Hegerfors.
Det började med att jag inte missade en enda sändning av Sportnytt med honom som ankare. Sedan började jag med blyertspenna, block och tidtagarur klocka hans påor och avor före inslagen. Därefter gav jag var och en av dem ett kort omdöme, och slutligen ett utlåtande om hela sändningen.
”Rapp inledning till cykelreportaget” kunde det stå. ”Svackan fortsätter. Verkar inte gilla vintersport. Plus för pullovern” skrev jag den 19 oktober 1992.

Intresset utökades i och med Kryzz och Det kommer mera.  Jag klippte ut bilder ur tidningar, spelade in på videoband, skrev insändare som diskuterade Arne och lyckades genom TV-sporten få hans autograf. ”Idrottshälsningar från Arne Hegerfors” stod det.
Allt fortsatte tills jag fyllde 14.
Då smakade jag för första gången folköl, och sedan såg jag aldrig tillbaka.