Det var ett år sen senast.
Jag trodde jag klarat mig. Jag har noga sett mig för när jag gått över gatan, varit försiktig med att äta främmande mat och aldrig tagit emot hjälp av okända personer. Jag trodde jag lurat döden. Men det var fel.
Muhls har inte glömt. Muhls väntar på mig.
Alla fyra. Magnus, Birgitte och de där två med oläslig handstil.
Så, Muhls. Jag bryr mig inte längre. Ni vet uppenbarligen var jag finns.
Låt det bli en värdig kamp.