Det nyförälskade paret går hand i hand i vattenbrynet och låter vågorna skölja över sina bara fötter. De kysser varandra, kanske går de ut i vattnet och badar nakna, innan de fortsätter sin kärlekspromenad.
Sådana filmscener gör de flesta människor glada och längtansfulla.
Jag har sedan jag var liten pojk bara fyllts med frågor och ångest när jag ser dem plaska omkring.
– Mamma, har de med en handduk?
– Nej, varför skulle de ha det?
Jag förstod inte ifrågasättandet. Varför de skulle ha en handduk med sig? Därför att annars skulle de få stoppa antingen blöta eller sandiga fötter i skorna.
Eller – som i de mer vågade scenerna – sätta på sig kläderna direkt på sina våta kroppar.
Det går ju bara inte.
Men annars mår jag bra.