Året är 1990 och jag får mitt allra första brev från en kvinna någonsin efter en semestervecka i Bulgarien. Av svaret att döma lever jag då som nu under en orimlig arbetsbelastning.

Hei Hei Pier

Hvordan har du det? Synd att du ikke pratet så mye med mig i Bulgaria, du er lidt beskjeden… Hvordan er livet i Sverige? Här i Norge er det lidt kaldt. Hva skal du gjøre resten av sommerferien? Forresten nar begynner du på skolan igen, og i hvilken klasse? Vi begynner uti augusti. I juli månad skal jeg vare hjemme, men i augusti skal jeg lit nordover i Norge. Jag har tatt å sett på kartet av Sverige og funnet Karlstad. Kanske du skal bade i Vänern i sommar. Du må love meg at du skriver tillbake. Du kan godt skrive till min bror Daniel hvis du heller vil det. Hvis du skriver tillbake lover jeg at brevene skal bli lenger.

Syntes du det var trist å reise ifra Bulgaria? Daniel og jag syntes det var så trist at tårene rant nedover kinnene på oss.
Skriv snart igjen.
Din Mette

Hej Mette
Jag är inte mycke för att skriva. Jag har det stressigt nu och mycke att tänka på. 
Pierre